Tittut och massor med pussar
Fredagen den 13.e...
Tjöt!
Snart juuuul!
Har inte hunnit uppdatera på bra länge nu. Började känna mig illa till mods pga detta faktiskt. Tyckte att nu var det minsann dags. Och här är vi nu..
Har haft ett späckat schema sista veckorna. Jobb, jobb och åter jobb som mössen i askungen skulle sagt..haha. Nej, men allvarligt det har varit mycket..med både det ena och det andra. Försöker få vardagen att gå ihop så gott det går. Kombinera familjeliv och arbete och andra fritidssysslor. (vad det nu är nu för tiden)
Har kanske inte så mycket att skriva om idag. Kan dra lite kort om vad som hänt veckan som gått iallafall. Jobbade helgen som var så då hände det inte så mycket på familjefronten. Måndagen kom och då var det jobb igen. Tisdag, onsdag var vi lediga. Och då spenderades dagarna med att ta det lugnt, Träffa vänner och mamma. Onsdagen var det dessutom lucia-tåg på Joels dagis. Herregud va söta alla ungarna var i sina utstyrslar. Kunde knappt tro det var sant. Och snälla var dem. Trodde alla skulle springa fram till mamma och pappa när dem fick se dem, men ICKE. Dem skötte sig..det var bara en liten pojke från Joels dagis som hittade sin mamma där bland den stora folkmassan. Och såklart sprang han fram.
Tänkte på en grej angående lucia-tåg på småttingavdelningar.. Det är ju enbart för föräldrarna som dem har där..dem förstår ju inte varför man ska "klä ut" sig och sjunga julsånger liksom. Men fasen va roligt det är att se alla. Joel klappade händerna efter varenda sång nästan..gullungen. Och när dem sjöng "..i ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut.." ja, då gjorde han minsann några av rörelserna. Vi sjunger den jämt hemma..så den kunde han allt. Lille plutten...att han redan är 14½ månad..knappt att man tror det är sant. Tiden går..och vi med den..som mormor alltid brukade säga..haha.
Vet inte..har haft en sån där dag då jag tänkt en del på mormor. Mer en än vanligt ska jag väl säga..hon finns ju alltid i tankarna minst nån gång om dagen. Skulle värma mat åt en tant på jobbet idag..vet inte hur men av nån anledning kom jag på att jag saknar mormors ärtsoppa. Äter ingen annans ärtsoppa än hennes..men att få den fler gånger är ju bara att glömma liksom. Och senare under dagen var jag hos en annan tant och hennes barnbarn hade precis varit där när jag kom dit. Och efteråt så pratade hon så gott om honom..på ett sånt där sätt som bara en mormor eller farmor kan göra. Och då saknade jag min mormor också. Kan inte förstå att hon är borta ibland..finaste lilla mormor. Sånt är livet. Men vi fick ju ett nytt litet liv till vår lilla familjeskara. Det allra finaste i livet..lilla Joel. Nä, nu ska jag gå och ta nånting att dricka. Hörs snart igen..sköt om er där ute
Getting better..
Helgen som var hade vi besök från Mickes pappa och Ankan (sambo). Bjöd på hallonsmulpaj och vaniljsås när dem kom. Hade i princip ingenting i mina skåp..så då är smulpaj alltid ett simpelt alternativ. Behövs inte så många ingredienser till det. Dessutom hade jag fått ett par påsar med bär av Janice eftersom hon själv hade halva frysen full med blandade bär. Tack för det...dem kom bra till hands när mina skåp var fattiga..hehe.
Sedan vart vi på Montmartre och åt middag. Lika gott som vanligt var det där.
Dock mådde jag illa. Har haft en jädrigt mysko smak i munnen sen typ 4 dagar tillbaka. En del saker smakar inte vad det borde. Men maten passade tack och lov.. Har nån förskylning som inte vill ge med sig. Igår kväll kände jag mig till och med febrig, men efter ett par alvedon så kändes det något bättre. Och idag känns det helt ok faktiskt.
Joel verkar vara på bättringsvägen nu han också idag känns det som.
Han hade fortfarande lite feber igårkväll. Än om det inte var så mycket..jämfört med vad han har haft. Har ju legat kring en 38-39 graders feber till och från sen i fredags..innan dess var den ju ännu högre. Men igår hade han bara 37.3. Idag som sagt känns han ju piggare..så har han feber ikväll också så får vi ringa doktorn imorgon. Känns inte helt ok att han ska ha feber 6 kvällar i rad. Kanske inte är helt ovanligt ändå när det gäller såna småttingar. Immunförsvaret är ju inte så pass utvecklat ännu.
Och om alla mår bra till på onsdag är det jobb och dagis som gäller för familjen. Har min första arbetsdag på onsdag. Hoppas bokningen ringer idag så man kan få lite framförhållning..åtminstone första dagen. Och hoppas jag kommer till nåt ställe jag känner igen. Mina gamla grupper t.ex. Har å andra sidan varit runt hela stan i princip, men känns ju alltid bäst att komma till dem grupper man varit i mest.
Jaja, återstår och se helt enkelt. Nu ska jag ta tag i lille Joel..han skriker efter en smörgås nu..hehe.
Tjingeling!
Gårdagen...
Sen ringde Johanna och undrade om vi ville följa med på hockey. Brukar inte gå på dem sena matcherna med Joel. Men han fick sova en stund innan vi åkte. Och efter mycket om och men så gick vi allihopa. Joel skötte sig exemplariskt..(för att vara en 13-månades bebis).
I vilket fall så somnade Joel i bilen på väg hem. Så det vara bara att byta om och lägga honom.
Jag och Micke satt uppe lite längre och efter ca. 1½ timme vaknade Joel av att han "gjort" i blöjan. Och under själva bytet märker vi att han är tokvarm och frossar. Temperaturen visar 37.9. Vilket är ganska högt då Joel brukar ligga på 36.5 ungefär. Så det blev bråk med Alvedon och han fick i sig en slurk välling innan han somnade igen.
Märkligt att det bara kan växla sådär. För på hockeyn var han precis som vanligt.
Han sov väl nån timme där sen vaknade han och jag la han i vår säng, och han somnade om igen, men efter en kort stund så vaknade han, och var då så varm att han var helt röd om kroppen.
Försökte ge han lite vatten, men det kräktes han upp! Han var helt hysterisk där ett tag, visste inte vad vi skulle hitta på till han. Efter en stund så somnade han om igen och jag provade att lägga han i hans säng igen, men åter igen..efter någon timme så vaknade han och jag la han hos oss igen.
Jisses, Joel har inte sovit hos oss sen han var typ 2 veckor eller nåt. Men man sover aldrig helt bra med barn i sängen..åtminstone inte jag. Joel sov väl iaf ett par oroliga timmar hos oss..iklädd bara blöja. Sen vaknade han strax innan 5..*suck*
Upp och ge Alvedon igen för temperaturen visade 38.5 denna gången, och försöka med lite välling. Gick ju alldeles utmärkt tills han kräks upp ALLTl!
Efter det har morgonen bestått av bad och gnäll. För tillfället har han piggat på sig något, så han har ätit en smörgås. Hoppas han får behålla den åtminstone.
Tjaa..får väl välkomna mig själv in i vab-träsket innan jag ens börjat jobba. Härligt! *ironi*
Hoppas lilleman hinner bli frisk till helgen iaf. Vi väntar besök från Norrköping. Och denna gången är det farfar och Ankan som kommer och hälsar på oss. Tur Joel är ledig från dagis idag iaf..så..det blir en hemma dag idag.
Ha det bra...
Lilla lilla barn
Micke har jobbat natt för 5.e gången den här veckan. Och jag känner mig omåttligt uttröttad eftersom Joel har vaknat tidigt ett antal gånger den här veckan och lite sömn har det blivit därmed.
Fars-dag idag. Inget speciellt firande för min del då jag aldrig haft någon som helst kontakt med min far. Däremot har det ju alltid blivit att man firat med familjen..så då har ju morfar varit den man firat. Sen har vi ju Micke att fira nu. Och eftersom Joel är så liten ännu så blir det ju jag som får ta tag i det firandet. Så..idag åker alla till morfar och käkar tårta och umgås. Lite lagom enkelt sådär. Blir perfekt.
Börjar förresten jobba den 17/11. Så blir hemma nästa vecka också innan allt tar fart på riktigt. Kommer att jobba i resursen. Så det är ju aningen bättre än timbanken. Har ju ett schema och en snittid jag ska jobba. SÅ..vi får helt enkelt hoppas att allt går ihop sig med dagis och Mickes arbetstider. Får lá pussla lite x-)
Superdad?Dagis=sjuka barn (och föräldrar)
Idag är det tisdag. Och en vecka på dagis är avklarad. Vilket har gått superbra. Kunde lämna Joel redan efter 3.e dagen. Och så har det fortsatt. Dock redan efter 4 dagar visade Joel tendenser till förkylning. Och lördagen kom och Joel var snuvig och hostig. Great! På söndagen satt det som ett tryck över min hals och natten till måndag svalde jag taggtrådar. Iaf kändes det så. Helt ljuvligt eftersom vi skulle till Malmö igen på återbesök.
Och på tal om det så var det samma visa som dem andra gångerna vi varit nere. Resa 3 timmar, upp på avdelningen, in på rummet, doktorn kommer, tittar på Joel, Klart! Dags att åka hem. Igår vart vi klara redan innan vi ens skulle vara där. Hade tid 10.30, men vi vart lite tidiga, så vi vart dit redan vid 10-tiden. Doktorn sprang på oss i väntrummet, och det verkade ovanligt lugnt. Så han tyckte att han kunde kika lite fort på Joel när han ändå var där liksom. SÅ..10.20 var vi klara. Känns så meningsfullt att åka dit för det ändamålet. Som tar 3 minuter.. *IRONI*
Jaha, idag ska jag en vända till chefen. Får se vad han har att säga. Om han har något jobb till mig. Hade ju varit skönt att slippa timbanken liksom.
Håller på att tvätta här nu på förmiddagen, Och Micke är och lämnar Joel på dagis så jag kunde pyssla lite här hemma i lugn och ro.
Nääe, tvättstugan kallar igen! Ha d..
Dagisdax!
Joel hittade en kompis han kunde leka medans jag och "fröken" satt och pratade lite.
Vet inte riktigt varför..men av någon anledning är det väldigt kul när ens unge hittar någon att leka med. Ungar dras till varandra och finner sig liksom. Pratar på sitt eget lilla språk och det verkar onekligen som att dem förstår varandra.
Hämtade hem gamla morfar från sjukhuset idag också. Var och hämtade honom efter en snabbvända på stan. Var dit igår och hälsade på honom. Och sa till personalen att dem skulle ringa mig om han skulle hem idag. Eftersom alla andra jobbar liksom. Gick bra. Jag och brorsan var dit och körde hem honom.
Så..nu får vi se när "nästa gång" blir. Tror jag förtränger det här lite. Micke frågade härom dagen hur allt kändes med morfar. Kanske har han inte så lång tid kvar i våran värld. Han är trots 87år fyllda. Så, gammal är han ju minst sagt. Åldern tar ju ut sin rätt. Och efter att mormor gick bort hade han inte mycket att leva för säger han. Såklart har han ju oss. Men det är ju inte samma sak som sin hustru. Joel är väl det han lever för just nu känns det som. Morfar blir själv som en liten unge när Joel hälsar på. Lägger sig i princip på golvet med honom och leker. Barnakär är han iaf farbrorn =)
Kvällen har varit lugn för övrigt. Hela familjen har varit hemma för en gångs skull. Micke hade ett dag-pass och slutade redan kl. 14 idag och kom hem och lagade mat. Mys mys!
Och imorgon ska vi till dagis allihopa. Micke är ledig och ville såklart ta Joel till dagis. Men jag vill ju också följa med så då åker vi dit allihopa. Känns så spännande allt det här. Tycker det är jättekul. Min bebis håller på att bli en stor pojke nu. Hoppas verkligen att allt kommer att gå bra. Intressant att se sen när jag verkligen kommer lämna honom nästa vecka. Om han kommer gå oberörd (som hemma hos mormor) eller om han kommer bli ledsen. Jaja, återstår att se helt enkelt. Nu är det tv-dags!
Ha det!
Fredag igen..
Fick reda på igår att morfar ligger på sjukhus IGEN på väldigt kort tid. Han hade säckat ihop på stan för andra gången på typ 2 månader..och någon hade skickat en ambulans. Visade sig att det var ännu en hjärtinfarkt. Denna gubbe..han ger sig aldrig. ( Iden bemärkelsen att han envist ska bo på 3.e våningen utan hiss och SKA ut och ränna på stan både i tid och otid).
Ena brorsan (bosatt i Ronneby) ringde hysteriskt vid 18-tiden igår och undrade ifall jag hört av morfar. Vilket jag inte hade. Tog det väl inte sådär vansinnigt allvarligt. Förräns jag pratade med mamma och hon hade inte heller hört av honom. Lämpligt nog var jag i stan för ovanlighetens skull. Så jag och Janice knallade upp till morfar och skulle kolla ifall han var hemma. Vilket han såklart inte var. Inga ytterkläder heller dessutom. Och kvart över 7 på kvällen börjar man få sina misstankar om att någonting har hänt. Eftersom han i princip aldrig är ute vid den tiden. Så vi ringde sjukhuset och det visa sig att han ligger på hjärtintensiven. BRA! Då vet vi vart vi har honom. Skämt å sido..men det va skönt att veta att han var där iaf. Och just då visste dem inte om han hade haft någon infarkt så fler prover skulle tas. Och idag sa dem till mamma att det hade varit en infarkt. Jaa..så ikväll ska jag, mamma och Joel upp och hälsa på gubben å se till att han stannar kvar några dygn. Sist han var där för drygt 2 månader sen så skulle han rymma halv 4 på morgonen. Som sagt..envisa gubbe. Näe, nu ska vi åka till mor min och äta!
Tisdag!
Idag har dagen varit väldigt lång känns det som. Började med att jag trampade i katt-kräk på väg ut i köket i morse för att göra välling till Joel. Måttligt roligt sådär halv 7 på morgonen.
Jag och Micke hade bestämt att vi skulle till stan idag alla 3. Käka fin-frulle på nåt fik å sen ta en runda på stan. Blev ju inte riktigt så. Kl. 8 började jag tjata på Micke att vi skulle gå upp och göra oss iordning. Men ena saken efter den andra skulle göras och vi kom inte iväg förräns kl. 11. Väl kommen till stan så ringer Janice, så då blev det att vi möttes upp. Och självklart blev väl den gravida fröken hungrig så då blev det käk på Café 1344. Jag var dock inte hungrig, men dem andra 3 gluffsade i sig mat medans jag avnjöt en varm choklad istället. Har inte haft nån särskilt hunger sista dygnet. Kände mig inte hungrig igår när jag lagat middag heller..jaja, den dyker väl upp snart igen. Raggmunkarna jag gjorde idag slank ner iaf.
Hittade en skitfin jacka inne på H&M idag som dessutom var på rea. Lucky me! Har velat ha en lång jacka som man kan ha lite mer till leggings och sånt. Har mest använt min vardagsjacka och den är inge vidare fin längre. Har en kort ull-jacka däremot..men den passar mest till byxor. Så...idag gjorde jag ett kap.
Har förresten fått Walk the line-dille. Så igår blev det att jag gick och köpte filmen på Åhléns..haha. För en god sak dessutom. Några kronor skänktes till bröstcancer-fonden. Blev till en god gärning helt enkelt. Och idag fick jag se klart den. Började lite smått igår. Men när man har småbarn så är det inte särskilt ofta man får se en hel film. Om man nu inte är vansinnigt kvällspigg. Jag är snarare tvärtom. Kvällstrött.
Tjaa..har inte så mycket att skriva om idag känns det som. Imorgon ska vi tvätta..blää, va tråkigt. Så då blir det en hemma-dag. Nu ska jag sova..och nu får den här dagen allt ta och vara slut. Tack och adjö!
dagen innan op. trött!
Hemma...finally!
Jaha, då var vi hemma från Malmö sen 2 dagar tillbaka. Känns fortfarande helt ljuvligt och jag njuter i fulla drag av att vara hemma igen.
Veckan i Malmö har varit väldigt långdragen, intensiv och minst sagt tråkig.
Kan ju resumera lite då.. Måndagen började med inskrivning som sträckte sig fram tills eftermiddagen. Micke åkte hem igen eftersom jobb väntade i Karlskrona.
Tisdagen kom. Dagen D. Joel fick fasta 6 timmar innan operationen. Gick förvånansvärt bra. Mamma kom som mitt stora stöd under dagen.
Och hela grejen med att Joel skulle sövas var helt sjukt jobbig. Grät bara vi kom ner på operationsavdelningen.
Timmarna under op. var pest och pina. Jag hade ingen som helst kontroll över vad som hände med MIN son.
Försökte iaf äta lite grann.
Själva uppvaket var ju inte mindre jobbigt än sövningen. Om än ännu mer jobbigt.
Joel vaknade lite för hastigt, vilket resulterade i att han ville ligga och skruva sig i sin säng, vilket inte var särskilt bra när gan var helt nyopererad och han blev intrasslad i en massa slangar som satt fast på hans lilla lilla kropp.
Självklart så började han ju att skrika. Har aldrig hört nåt liknande, och det där skriket skär fortfarande igenom mitt härta. Och för den som varit sövd och andats in den där skiten vet att man är helt risig i både halsen och bröstet. Så det hela blev en helt traumatisk upplevelse för mig, och inte minst för Joel som inte förstod särskilt mycket. Han var ju dessutom fortfarande groggy från allt smärtstillande och sömnmedel han fått i sig.
SÅ..det enda som fanns att göra vid just det tillfället var att ge Joel ännu mer lugnande så han fick "sova ruset" av sig. Så i 2½ timme satt jag med min bebis i min famn tills han vaknade. Med mamma bredvid mig såklart. Och aldrig har jag väl ångrat mig att jag utsatt min son för detta nån gång som just då. Det var helt hemskt.
Veckan gick och dagarna var galet långa (nätterna med för den delen). Fanns inte så mycket att sysselsätta Joel med. Lekrummet hade han tillslut sett både en och två gånger för mycket. Så det enda som fanns att göra när han var helt odräglig var att ta och sätta honom i vagnen och gå ut och gå. Många låååååånga promenader blev det under veckans gång. Minst 2 gånger dagligen. Enda sättet för mig själv att skingra tankarna från allt vad sjukhus hette. Så det blev lite som MIN tid också. Då kunde jag lyssna på min musik, fundera eller sätta mig och läsa någon tidning nånstans. Vilket man behövde åtminstone nån gång under dagen.
Hur som helst. Allt gick bra. Joel är precis som han brukar. Och han repade sig otippat snabbt. Känns jätteskönt att det är över. Och nu ångrar jag såklart inte att han fick göra det. *ler* Känns skönt att veta det inte är något som han kommer att komma ihåg senare i livet...än om vi skulle gjort det när han blivit större. Så jag tycker ändå att vi gjorde ett bra val.
Så nu kommer vi att vara hemma 1½ vecka till. Sen börjar Joel på förskola...på riktigt. Och jag hoppas det kommer att gå bra. Sådär...nu ska jag gå och nana. Vi hörs!
Tjillevippen!
(skrev inlägget torsdagkväll. Men nätet slutade fungera så jag lägger in det så som jag skrev det just då)
Ljuvliga knäppa underbara dag!
Dagen började med ett gallskrik ifrån Joel kl. 06.30 i morse. Trodde fortfarande det var natt, men positivt överaskad blev jag allt. Bara att ta sig upp, ta det lugnt och äta och göra oss iordning i god tid. Lämnade Joel hos mamma idag (också) ..för annars hade det inte blivit något gjort med flytten om han ska ha mesta uppmärksamheten. Nä, så så fick det bli.
Micke är på hemvärnsövning. Så han är inte hemma förräns imorgonkväll. Så ikväll är jag själv hemma.
Har haft ännu en helt galet, underbar, fnittrig dag med älskade Janice. Usch vad trötta och osugna på att packa upp saker vi har varit idag. Men lite har vi allt fått gjort ändå. Senast nu när vi satt och åt bröt jag ut i ett sånt asgarv så tårarna sprutade. Var tvungen att gå iväg en stund att sansa mig. Då har man kanske fått en uppfattning HUR mycket jag skrattade.
Vill ägna en tanke till min älskade mormor som gick bort för två år sedan idag. Älskade lilla mormor..usch vad jag saknar henne. Att tiden går så fort..
Sitter och lyssnar på Winnerbäck-Hjärter dams sista sång. Helt klart en av hans bästa låtar.
"...men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du..."
Love IT!
Näe, nu ska jag nog gå och lägga mig. Är toktrött! Packa till Malmö imorgon som gäller, sen ska jag hämta lilleman hos mamma. Sen sova. Sen Malmö..blää! Ungefär så kommer min dag att se ut imorgon. Grattis Johanna!
Naanaa! Godnatt!
Datorstrul till 1000!
Joels och mammas kalas i lördags med kanonbra. Vi blev inte så många eftersom det var en del som hade fått förhinder. Men vi blev ett lagom stort gäng på 11 personer. Började med tårtbakande när vi kom till lokalen. Sen sattes det igång med pasta/kycklingsallad. Vi var ju tvungen att äta något sånär innan kalaset började eftersom vi hade bokat bord på Montmatre på kvällen. Så det blev Mickes mamma, syster, min mamma, syster och bror och Micke jag och Joel som åt lite innan alla kom. Joel fick jättefina presenter av alla. Men favoriten var nog brandbilen som han fått av gammelmorfar. Den hade en massa knappar och lampor och grejer. Låtande saker är ju självklart favoriter. En bobbycar fick han. Som farmor och mormor hade lagt ihop till. En jättefin pall av Johanna och Johan, och lite annat smått och gott..kläder såklart. Jag hade ju önskat mig leksaker till Joel. Det är ju hans födelsedag..kläder har ju inte han särskilt roligt av. Så leksaker blev det..det mesta iaf.
Och på måndag kl. 05.40 bär det av till Malmö..inskrivningen tar hela dagen. Micke följer med men kommer åka hem eftersom bara 1 förälder får stanna. Och på tisdag kommer mamma ner som mitt stora stöd under op.dagen. En gammal kompis från Malmö har lovat att komma och hälsa på under veckans lopp också. Blir bra det här tror jag. Nu gick bebislarmet från sovrummet..så nu är det gröt-dags!
Ajöken!
